Gräsänka igen

Så var man gräsänka igen. Daniel och tjejerna åkte till Florida för en vecka sen medan jag är hemma och jobbar. Resten av familjen har åtta veckors sommarlov och jag har bara fem och eftersom jag behöver mina veckor på Gotland blev det inget Amerika för mig, men man ska inte klaga. Jag har det rätt gott jag med, passar på att träffa mina vänner, pyssla, titta på min SATC-box mm. Igår hade jag tjejmiddag härhemma men av någon anledning hade Min kära K valt att benämna det som fika. När jag ringde hem till henne för att fråga om hon var på G var det hennes man som svarade och han frågade nog mest för artighetsskull hur jag hade det.
"Jo tack bra, jag har tjejmiddag"
"Jaha, vilka är där?"
Jag berättade vilka som var hos mig och följdfrågan blev:
"Ska ni dricka vin?"
"Ja, lite senare men nu tar vi oss en läskande sommardrink"
"Vad är det i den då?"

Och någonstans där började jag förstå att han inte visste att K var på väg till en tjejmiddag och inte en kvällsfika.

Regel nummer 1: Invig alltid dina vänner när sanningen skall förskönas något

Med på middagen var C, en av mina vänner som har fått erbjudande om ett värstingjobb och löneförhandlingen är idag. Precis som många kvinnor har hon lite svårt att ta för sig och jag har i två veckors tid hetsat henne att när det väl blir löneförhandling ska hon gå in och begära 80 000:- bara för att chocka lite och hon har blivit generad bara av att tänka tanken. Igår satt vi i allafall och tjatade på henne att hon skulle stövla in och begära denna drömsumma men hon var bestämd:
"Det kommer inte att hända"
"Men kom igen, gör det för alla underbetalda kvinnors skull" osv

Hon avvek lite tidigare för att vara vid god vigör och det var knappt så vi sa hejdå, vi sa "80 000!"

För att peppa henne lite extra drar jag iväg ett SMS till henne i morse där jag skriver "80 000!" och inget mer. En minut senare får jag svar "80 000 what?" undertecknat hennes make.
Först blir jag lite förbryllad men sen förstår jag...
Vi var ute ett tjejgäng för två veckor sen och då kom C och hennes man som hade en barnfri helg förbi och tog en drink med oss. Eftersom jag alltid brukar ringa henne via hennes företags växelnummer har jag inte hennes riktiga mobilnummer så jag bad och få det för att kunna skicka SMS till henne. Hon kunde det inne men hennes hjälpsamma make skickade raskt ett SMS med hennes mobilnummer till mig, jag trycker på spara men sparar av misstag hans nummer och inte hennes.

Och sen minns jag...
När de hade tagit drinken med oss sa de att de skulle dra sig hemåt och då skojade vi om varför de hade så bråttom hem osv, fniss fniss.

Och sen minns jag ännu mer...
Morgonen efter drinkkvällen skickade jag följande SMS

"Hoppas ni hade en skön kväll ;). Vad trevligt det var att ni kom förbi igår, kan vi inte träffas för en lunch snart? Puss och Kram"

Hon svarade aldrig på messet men nu förstår jag ju varför, hon hade ju inte ens fått det och stackars hennes man, där skriver jag lite skämtsamt om deras tidiga hemgång och dessutom försöker jag bjuda ut honom på lunch.

Regel nummer 2: Ha koll på vilka nummer som sparas i telefonboken för att undvika onödiga förvecklingar

Har ni ketchup?

I helgen har barnen varit hos farmor så igår passade jag och D på att gå ut och äta.
Som jag skrivit om förut har vi samlat på oss en hel massa interna skämt och ett av dem är att be om ketchup vid "fel" tillfälle och det härstammar från Daniels roddartid då en av hans roddarkompisar bad om ketchup när han blev bjuden på Quiche Lorraine hemma hos oss. Han tog flaskan och fullkomligen täckte hela pajbiten med ketchup innan ens hade smakat på den och jag måste nog säga att jag blev lite stött.

Hursomhelst hamnade vi på en lite lyxigare italiensk krog på söder igår och när kyparen serverade oss bröd och en liten munsbit räkor och kammusslor kunde Daniel inte låta bli att ställa frågan:
"Skulle jag kunna få lite ketchup?"
"Vi har ingen ketchup!", svarade kyparen snabbt.

Då kände jag att jag var tvungen att rycka in och säga att min knasiga man bara skojade. Jag bjuder gärna på mig själv men här gick liksom gränsen, man vill ju inte att någon ska tro att man har gått och gift sig med en man som vill ha ketchup på italiensk lyxkrog, eller?

Lite pärlat

Precis som förra våren har jag pärlat mycket denna vår också. En hel massa beställningar och presenter men jag har även passat på att fylla på mitt eget armbandslager lite. Tyvärr har jag inte fotat ett enda av de armband som inte finns i min ägo längre men här är några av de som jag gjort till mig själv. Just det här som jag gjorde till en av mina nya sommartunikor gör mig lite full i skratt. Min färgskala har alltid gått åt det orange-rosa-röda hållet och om någon sagt till mig för ett år sen att min favorittopp sommaren 2008 kommer att vara lila och ljusblå skulle jag aldrig trott på det, men se så föränderlig människan är. Både toppen och armbandet är riktiga favoriter.

Elastiska armband till Marimekkotoppen från H&M



Har gjort flera försök att få till det med ett röd/rosa-armband, detta är det bästa hittils men jag är inte 100% nöjd.

En favvokombo, mycket finare i verkligheten än på bild. Denna modell gör jag ofta när jag ska ge bort armband eftersom de är helt och hållet i Sterling silver, vissa gillar ju inte oaäkta armband och berlockarmbanden skulle bli alldeles för dyra att göra med bara sterling silver.

Tankeprocess

Har befunnit mig i en enda lång tankeprocess i snart en månad. Tiden i väg från familjen gav mig tid att tänka efter och det var väldigt nyttigt. Det var på något sätt som jag steg utanför mitt liv och kunde observera mig själv konstruktivt från en helt annan vinkel och nu har jag äntligen tagit tag i sånt som jag borde tagit tag i för längesen. Bort med alla energitjuvar och mer av det som faktiskt gör mig glad och lycklig är min "nya" filosofi. Jag är en bra bit på väg redan...
Denna morgon har dock varit väldigt jobbig vilket jag var helt oförberedd på.
För sista gången var jag och lämnade Imani på Gomorronsol, förskolan som jag var med och startade för fem år sen. Jag hann inte mer än parkera bilen utanför innan jag brast ut i gråt. Under de två första åren Gomorronsol fanns var förskolan en otroligt stor del av mitt liv, vid vissa tillfällen tom för stor och nu helt plötsligt är förskoletiden över och likaså mitt engagemang i G-sol.
Jag steg in på gården med mina tårfyllda ögon och mötte en mamma som också var med från starten som började gråta hon med, vi kramade om varandra och sen stod vi och skrattade lite åt gamla minnen, som t ex var fiskpinnarna och flytande tvålen var billigast så att vi inte slösade med pengarna och när vi förhandlade till oss ett skadestånd på nästan 300 000:- när Frälsis försökte blåsa oss.
Men men, förskolan finns ju kvar och blir saknaden för stor kan man ju bara gå och hälsa på.